Miniräknaren åker fram för att kontrollräkna mått och relationer. Förhållandet mellan höjd och bredd i målningarna håller faktorn 1.3571, men teckningarna avviker: 1,3508. Fint, det är inte precisionen hos Duchamp som Svenungsson är ute efter. Blir dock lite tveksam, snabbgoogling på 3571 visar beskrivningar av piller mot högt blodtryck, men, nej, detta kan inte ha med piller och födelsemärken, förändringar som hos Luc Tuymans, eller?
Förändringar och gradvisa förskjutningar måste dock med all säkerhet ingå i konceptet för det hemliga måleri som Jan Svenungsson presenterar på Galleri Flach. Teckningar och måleri presenteras i en lite traditionell gyllene snittet-hängning, som ger en variation och lyfter delarna till en dynamisk helhet. Vid en första hastig anblick förvånas man över Jan Svenungsson som det verkar återvändande till ett mestadels nonfigurativt måleri, sökande färgens samförstånd med formen. Så är det antagligen inte. Vid närmare betraktelse fascinerar oscillerandet mellan tafatthet och förfinad uträkning, eller om det är den latent verkande och skolade målaren som undermedvetet sätter sin prägel.
Utgångspunkten är teckningarna som startar som någon form av ”förutsättningslöst” sökande efter bildmässiga händelser, utan kopplingar till något utanför eller innanför, relaterat till den måleriska traditionen. Teckningarna observeras som det verkar utifrån perspektivet att inte förstå eller ta ställning till dem för att sedan överföras till måleri.
Det ser ut som måleri men är det nog inte i rent traditionell bemärkelse. Utgångspunkten verkar snarare vara en konceptuell undersökning av hur man målar utan att måla. Allting – komposition, färgpåläggning, färgackord – lägger sig på en utstuderad ”nästan-nivå”, som åtminstone för mig är tankeväckande. Sedan förstärks upplevelsen av att Svenungsson generöst bjuder på att hans doktrin avsiktligen och momentant alltid bjuder motsatsen. Ett påstående måste enligt en Man Raysk princip omedelbart bestridas, för den största möjliga frihetens skull. En torr klang som efter ett uppfriskande skratt hänger kvar i rummet och gör utställningen till en humoristisk befriare, ur och in i konventionen.
Stockholm 2014-03-05 © Susanna Slöör
