Scroll down for English version.
För bilder på utställningen, klicka på den svarta pilen ovanför till höger.
Eva-Lotta Holm Flach:
I utställningen ”Berget” finns fem målningar i en växelverkan mellan måleri och fotografi som liksom spjärnar mot varandra, vilket Emil Ivedal beskriver på ett intressant sätt i en recension i Omkonst (https://www.omkonst.se/20-solgren-jakob.shtml). I fotografierna framträder en tratt, ett rivjärn, en knådning, en flöjt och en sten och som – vilket Ivedal beskriver – kontrasteras mot måleriets mer känslomässiga och undflyende rörelse. Vad betyder denna växelverkan mellan de knivskarpt framträdande föremålen och det svepande måleriet?
Jakob Solgren:
Från öga till sinne, från sinne till hand, från hand till hjärta.
Färgen är kroppen och platsen vi befinner oss på och kommer i från. Det är ett antal svepningar vars syfte är att täcka duken där jag gestaltar kropp och plats. Jag har länge arbetat med det som ligger nära människan. Det vardagliga objektet, som både är symbol och tecken. Föremål där handens närvaro är nödvändig. Men här är föremålen döda, avfotograferade. Det är just mötet mellan det rent faktiska objektet och den svepande ytan där handens närvaro är central, som intresserar mig. Visuella och materiella tillfälligheter – observerade, upplockade och satta i system till rumsliga berättelser, som i sin tur kan ha möjlighet att öppna upp för vars och ens personliga tolkning.
Eva-Lotta Holm Flach:
Utställningen innefattar också ett antal skulpturer: fyra kärl och en sten med en kopparstav. Tillsammans med målningarna intar de rummet som om det pågick ett samtal mellan samtliga objekt, som om allting hör ihop. Tittar man noga på stenen i vilken kopparstaven sitter, finns en person uthuggen som klättrar uppför stenväggen. Högst upp på staven sitter ytterligare en liten sten, avgjuten i silver. Samma sten som vi ser i en av målningarna. Är denna skulptur central i utställningen?
Jakob Solgren:
Bestig det berg som skall bestigas.
Skulpturen ”Berget” ser jag själv som ett koncentrat. Hela skulpturen vilar på den sten som också är avbildad fotografisk i en av målningarna. Kopparstaven reser sig som en ryggrad upp mot Berget, som en idé om berget själv. Berget vilar på en upp och nedvänd tratt, som påminner om den som finns i målningen. Jag skulle beskriva skulpturen som autonom i sitt slag. Den pulserar.
De fyra drejade kärlen talar ju till målningarnas utbredning i rummet, de talar till Flöjtens toner, Trattens insamlande, Rivjärnets fördelande. Fyll kärlen, eller lyssna på dess eko.
Eva-Lotta Holm Flach:
Plötsligt dyker ett annat motiv upp i utställningen, i liten akvarellmålning av konstnären Lennart Rosensohn (1918 – 1994). Det föreställer en man i en styrhytt, uppenbarligen avbildad i en annan kulturell omgivning, troligen vid medelhavet. Det är känsligt framställt, målad med lätta, snabba rörelser. Vilken innebörd har denna målningen för dig?
Jakob Solgren:
Det gåtfulla området
Målningen hänger vanligtvis hemma hos mig. Vissa saker har man inte svar på. Av nödvändighet och av en inre känsla var denna målning ett måste att ha med. Först när jag hängde utställningen såg jag att målningen av Rosensohn heter ”I styrhytten”. Som om bilden hade talat till mig och att det är jag som befinner mig i styrhytten, sökandes efter det ordlösa.
English version
Three questions to Jakob Solgren.
Eva-Lotta Holm Flach:
In the exhibition ”The Mountain” there are five paintings in an interplay between painting and photography that seem to clash with each other, which Emil Ivedal describes in an interesting review on the web magazine Omkonst (https://www.omkonst.se/20-solgren-jakob.shtml). In the photographs, a funnel, a grater, a kneading, a flute and a stone appear and which – as Ivedal describes – contrasts with the more emotional and elusive movement of the paintings. What does this interaction mean between the razor-sharp photography of objects and the sweeping painterly gestures mean?
Jakob Solgren:
From eye to mind, from mind to hand, from hand to heart.
The color is the body and the place where we are and where we come from. The purpose of the sweeping stroke is to cover the canvas and to shape it as a sort of body and a place. I have long worked with what is close up in our environment, as for instance the everyday object, which is both a symbol and a sign. Objects where the presence of the hand is necessary. But here the objects are dead, photographed. It is precisely the interaction between the actual object and the sweeping surface where the presence of the hand is central that interests me. Visual and material coincidences – observed, picked up and put into new systems for spatial narratives, which in turn may open up for each person’s personal interpretation.
Eva-Lotta Holm Flach:
The exhibition also includes a number of sculptures: four vessels and a stone with a copper rod. Together with the paintings, they occupy the room as if there was a conversation between all the objects, as if everything belongs together. If you look closely at the stone in which the copper rod sits, there is a person carved who climbs up the stone wall. At the top of the pole is another small stone, cast in silver. It is the same stone we see in one of the paintings. Is this sculpture central to the exhibition?
Jakob Solgren:
Climb the mountain to be climbed.
I see the sculpture ”The Mountain” as a concentrate. The whole sculpture rests on the stone which is also a photograph in one of the paintings. The copper rod rises like a backbone up towards the mountain, like the idea of the mountain itself. The mountain rests on an upside-down funnel, reminiscent of the one in the painting. I consider the sculpture as autonomous in its kind. It pulsates.
The four vessels speak to the spread of the paintings in the room, they speak to the tones of the Flute, the collecting of the Funnel, the distribution of the Grater. Fill the vessels or listen to its echo.
Eva-Lotta Holm Flach:
Suddenly another motif appears in the exhibition, in a small watercolor painting by the artist Lennart Rosensohn (1918 – 1994). It depicts a man in a wheelhouse, apparently in another cultural setting, probably by the Mediterranean. It is delicately made, painted with light, fast movements. What does this painting mean to you?
Jakob Solgren:
The enigmatic area
The painting usually hangs in my house. Some things are not possible to answer. It’s there out of necessity and an inner feeling, this painting was compulsory. But it was not until I hung the exhibition I saw that the painting by Rosensohn is called ”In the wheelhouse”. As if the picture had spoken to me and that it was I who was in the wheelhouse, searching for the wordless.