Som i en omvänd logisk form framstår Lisa D Manners mindre målningar som slutsatser eller synteser, och de större som processer, experiment, och positionsförflyttningar. Där ljusspelet klingar spektrallikt i de mindre verken är det kullkastandet av normer och det närmast monomana linjebygget som färgar de större. Två kreativa punkter är valda: en inuti verken och en på distans. Man skulle kunna kalla det för en bildspråklig kontrapunktion.
Däremot finns det ingen punkt utanför en själv från vilken man kan bedöma ett konstnärligt verk. Som kollega och betraktare blir jag således personligen gripen av experimentlustan och det konsekventa i genomförandet. I de tre större målningarna har Lisa D Manner uppenbarligen ansträngt sig till det yttersta, tänjt på gränserna och ifrågasatt både klingande ljusdagrar och lättillgänglig figuration. Det är fascinerande att se detta hennes delvis nyorienterade vägval.
I ”Deap Sea Archive” svävar de vita, urbana öarna i ett ockrafärgat hav av ornamentala linjer. Spröda fragment av försvunna byggnader och städer framträder i sprängskissens upplösta form.
I ”Outskirts” pressar Lisa D Manner positionerna ytterligare, även här med ett närmast filigranliknande linjebygge, men nu mot en gammalmästerlig brunaktig lasurfond. Som koloristiskt pendang står det sofistikerade färgackordet: ljusröda linjer i bildens nederkant vilka gradvis övergår till ljusgrått, för att sedan kontrasteras mot en svepande rosaröd himmel. Så enkelt och så komplicerat, så självklart och så mättat med innehåll.
Här anar man en återkoppling till Manners tidigare vandring i Hieronymus Boschs fotspår. Men absurditeterna har nu fått ge vika, endast myllret, massan och materian kvarstår. Här som en dekokt av förstädernas (”Outskirts”) händelserika domäner.
Den tredje av de större målningarna, ”Interiors”, är placerad i ett konstruktivt mellanläge mellan de övriga två stora samt de mindre och spektralklingande bilderna. Där sammanfattas den i mitt tycke mest dynamiska och kontrapunktiska presentationen av Lisa D Manner hittills.
Stockholm 2016-03-02 © Leif Mattsson
