Vi har den stora glädjen att visa nya teckningar och målningar i ett möte mellan de två konstnärerna Johanna Fjaestad och Patric Larsson. De har båda genom åren utmärkt sig för att arbeta i en alldeles egen process, lyhörda inför sig själva och sin egen inre drivkraft som konstnärer. I utställningen får vi ta del av verk som knyter an till tidigare arbeten som konstnärerna har visat på Galleri Flach men också till den samtid i vilken vi befinner oss i just nu. Kanske kan vi se dem som i en spegel mellan nu och förr.
Hos både Johanna Fjaestad och Patric Larsson kan man upptäcka ett existentiellt betraktande av omvärlden. Genom finstämd humor och viss distans undersöker de sig själva och människans relation till sin omgivning och naturen. Med hjälp av linjer och färger liksom skissar de fram betraktelser och små skärvor av verkligheten med ett direkt anslag utan omvägar. För denna direkthet och närhet i det konstnärliga uttrycket har båda två rönt stor uppmärksamhet.
I Johannas Fjaestads bildvärld möter vi naturen som en exotisk dröm om det vilda. I lätta, skira penseldrag och med en känslighet som för tankarna till Luc Tuymans graciösa måleri, målar hon fram bilder av djungel; en papegoja, en vetenskapsman eller en varm solnedgång som förflyttar oss i både tid och rum. Det handlar om längtan till det som finns där borta, till främmande platser, djur och natur. Men också om längtan efter att omslutas av den stora skönheten, faran och naturens obönhörliga grymhet. Hon ställer sig frågan vad vi egentligen söker i denna längtan efter ett stundtals avlägset och mytiskt naturtillstånd. Är det paradiset? Eller idén om att släppa taget, uppslukas och bli i en del av ett större sammanhang? Svaret förblir okänt, såsom konstnärskollegan Hertha Hanson vackert beskriver i en kort text: ”I Johanna Fjaestads målningar finns det okända närvarande där färgen tar slut.”
I Patric Larsson teckningar har humor och underfundighet alltid spelat en viktig roll. Ord, bokstäver, meningar och figurer sprider sig över pappret som ett klotter under ett pågående telefonsamtal. De formar sig på pappret till storslagna strukturer eller mentala kartbilder där vi kan hoppa mellan krumelurer och olika sorters insikter. Mängden tecken och streck på pappersytan är ibland så överväldigande att det vittnar om en närmast manisk process att med minsta möjliga tecken bygga största möjliga form. Patric Larsson. kom tidigt att utmana föreställningen om en tecknings utseende, storlek och gestaltning. Han vrider och vänder sina teckningar både formmässigt och innehållsligt vilket skapar en upplevelse av att stå framför en svävande skulptur. Eller, som han själv uttrycker det i ett av sina verk: ”According to my friend, our consciousness is plastic and can be transformed into any sculpture”.