Tack vare sitt läge och sin rika kulturhistoria är Skåne ett av Sveriges viktigaste konstcentra. Utöver Malmö Konstmuseum har landskapet flera kulturaktörer på hög nivå: traditionsrika Lunds universitet, Malmö Konsthall, Konsthögskolan i Malmö och, det nyaste tillskottet, Moderna Museet Malmö. Malmö Konstmuseum har en av de största och kvalitativt mest högtstående samlingarna av nutidskonst i de nordiska länderna. Under 2000-talets första decennium har samlingen utökats med hela 750 verk.

Den nordiska nutidskonsten är ett mycket brett och heterogent begrepp. Malmö Konstmuseum har inte heller som mål att beskriva hela den brokiga skalan av nutidskonst utan samlingspolicyn går ut på att man försöker skaffa flera verk av ett begränsat antal konstnärer. De enskilda “utvecklingshistorierna” länkar sig emellertid samman med varandra och det individuella blir generellt. Fast museet inte strävar efter någon heltäckande samling är det dock möjligt att utgående från samlingen bilda sig en uppfattning om de teman och trender som kan ses i nutidskonsten i Norden. På Déjà vu fäster man sig bland annat vid följande: fotorealismens återkomst i måleriet, konstnärernas bruk av olika tekniker som skapar ett avstånd mellan betraktaren och verket t.ex. genom att inge känslor av ädsla eller hot, djupdykningar i det undermedvetna och drömmarna samt fotografiernas noga övervägda iscensättningar. Centralt i konsten under 2000-talet är uttryckligen fotokonstens frammarsch, varför fotografierna också betonades vid urvalet av verk till Déjà vu. Verken uppvisar också för nutidskonsten typiska anknytningar till andra konstverk och konsthistorien men även till medierna och populärkulturen.

Déjà vu presenterar 28 verk och hängningen är avsiktligt luftig så att varje verk och dess särpräglade uttryckssätt ska komma till sin rätt. Nutidskonstens olika tekniker är mångsidigt företrädda: förutom fotografier och målningar finns här också mediekonst och installationer. Följande konstnärer är representerade: Karin Nygårds Bengtsson, Peder Callesen, Gardar Eide Einarsson, Anna Ekman, Annika Eriksson, Johan Furåker, Carl Hammoud, Lotta Hannerz, Trond Hugo Haugen, Michael Johansson, Petra Lindholm, Tova Mozard, Anna Nordquist Andersson, Charlotte von Poehl, Torbjörn Rödland, Nina Saunders, Fredrik Strid, Astrid Svangren, Per Wizén och Dan Wolgers.

Sarah Crowner, Galleri Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8 t o m 6 maj
Jorma Puranen, Galleri Flach, Hälsingegatan 43, t o m 6 maj
Jakob Krajcik, Pappershus, Peter Bergman, Torsgatan 41, t o m 21 april

“Jorma Puranen har ett annat förhållande till konsthistorien. Under det senaste decenniet har han fotograferat gamla portätt i olja där han sökt vinklar som gör att omvärlden speglar sig i de fernissade ytorna. De avbildade personerna försvinner in i reflektioner av det rum och den tid de befinner sig i, en situation som fångas i Puranens fotografier – vilka i sin tur reflekterar det gallerirum där de visas. Ett mycket intrikat och sinnligt spel med tid och plats”

 
Text: Håkan Nilsson

For many visitors, Jorma Puranens portrait series is already familiar and has fascinated many beholders. In these photographes we encounter old portrait paintings from museums and private collections, which Jorma Puranen started to photograph already in 1991. He has for many years been fascinated by museum collections and archives of older paintings, which in this series particularly focus on to the paintings’ surface and light reflections. Instead of emphasising the relation of the original and the copy, he wants to draw our attention to the photographic process itself and the complexity of the gaze. By using intensive light he wants to draw attention to the surface of the painting and the interplay that emerges between the portrait and the paintings’ glare and reflections.

Jorma Puranen ask: ”What any other medium [than photography] deals so expressively with the play of light and shadow? For him, the photopraphy’s capacity to register shadows and reflections is a unique quality. At the same time he uses the light as a metaphor to establish a link between past and present time, its duration and recollection over the years.

In the second series, Sixteen Steps to Paradise, the artist continues to explore the complexity and interplay of light and shadow in images depicted from his own garden. Here we follow an intensive interaction between light and reflections which almost creates hallucinatory images of deformed shapes of plants. There is a strong sense of both beauty and deprivation in these spectacular photographies.

In his most recent work Puranen’s use of long exposure is even more accentuated. The long duration of exposure establish its own interpretation of reality, creating almost abstract compositions. Jorma Puranens photographs have always eluded the viewer’s gaze through its painterly qualities. In these recent works the distinction between painting and photography seem to be quite blurred and no longer relevant, just focusing on the interplay between darkness and light, and what is created in between.