Galleri Flach

One of Sweden's leading art galleries

Upcoming

  • No events

DN: Hans Hammarskiöld

Utställning och bok

”Sett från andra sidan”

Hans Hammarskiöld

”Pontus Hultén, Hon och Moderna”

Andreas Gedin

 

 

”Hon, en katedral” är ett legendariskt utställningsbygge i Stockholm, som sommaren 1966 drog 80.000 besökare till Moderna museet. Pontus Hultén, museets dåvarande chef, kläckte idén i lag med sina konstnärsvänner Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely och P O Ultvedt.

 

Rekordsnabbt tillverkades en drygt 25 meter lång, monumental version av Saint Phalles frodiga och färgstarka Nana-figur. Den yppiga kvinnoskulpturen var här höggravid och ryggliggande med skrevande ben. Publiken gick in genom skötet och aktiverades av rörliga skulpturer, en mjölkbar, telefonkiosk, rutschkana med mera.

 

Fotografen Hans Hammarskiöld (1925–2012) dokumenterade hela processen, från uppbyggnaden till publiktillströmningen och slutligen slakten. Sju av ”Hon”-bilderna, plus flera porträtt, visas nu på Galleri Flach. Utställningen fokuserar på Hammarskiölds följsamma och fruktbara konstnärssamarbeten, däribland ikoniska porträtt av Claes Oldenburg.

Hammarskiöld knöt flera kontakter via Moderna museet och just den levande fotodokumentationen av ”Hon” är central i Andreas Gedins bok om skandalsuccén och Pontus Hultén (1924–2006), vår internationellt mest omtalade museiman. Enligt författaren sammanfattar ”Hon” hans gärning och omslagsbilden är Hammarskiölds geniala porträtt av Hultén.

 

Han är uppsträckt i frack och ryter som ett lejon, i dialog med antika skulpturer i Konstakademins trapphall. Men som Gedin påpekar är det oklart om han vrålar av smärta, sorg eller skratt. Här har Hammarskiöld anammat Hulténs ”anarko-kreativa” hållning, som samtidigt fångar den porträtterades komplexa karaktär. Lekfull anarkist på ytan men med informella kontakter rakt in i den socialdemokratiska maktsfären.

 

Gedins gedigna historieskrivning cirklar kring förspelet till och realiseringen av ”Hon”. Det utmanande projektet var en dubbel ”fräckis”, delvis riktat mot Hulténs överordnande antagonist, Nationalmuseums chef Carl Nordenfalk, som samtidigt öppnade en utställning om ”jungfrudrottningen” Kristina…

 

Gedin har gjort omfattande arkivstudier och jag eldar upp mig gång på gång över vilken vänskapskorrumperad salongsanarkist Hultén var. Dessutom snodde han andras idéer och föraktet för konstmarknaden hindrade inte att bitar av ”Hon” krängdes (en finns på utställningen). ”Affären” med Brilloboxarna, där Hultén tillförskansade sig drygt en miljon dollar, har för alltid solkat hans eftermäle.

 

Gedin uttrycker sig försiktigt som en forskare, och texten tyngs av väl mycket namn, upprepningar och omständliga redovisningar. Men till gåtan Hultén får man flera ingångar.

 

Birgitta Rubin