Galleri Flach

One of Sweden's leading art galleries

Upcoming

  • No events

Archive for Press

Omkonst: korresponderande rop. Loeld/Solgren

Lars Olof Loeld ler belåtet och konstaterar att hans arbete bygger på slumpen och de korrespondenser som uppstår ur den. Pekar på sin lådhylla och skrockar utan ett ord: Den rymmer ett ”klot”, en ”ros”, en liten korkförsedda flaska med någon form av ”dot” i och en servettring från ”Mora”. Klon är att den senare är snidad som en ryggkrökt katt och att ringen som sådan naturligtvis är ”klotrund”.
Vardagspoesin visar sig i korrespondensen mellan det som syns och det som kan erfaras och beskrivas med ”ord”. Cirkeln sluter sig, ormen biter sig i svansen. Den som hört en sädesärla kvittra förbryllas av den tolvtonsartade närmast datorgenererade konsert som bjuds. Utställningen öppnar förledande enkelt med en liten skulptur av den lilla piggt, vippande fågeln.
”TTTTTYSTTTTT DDET ÄR BILDD” lyder entrén till Loelds andra avdelningen på den aktuella utställningen tillsammans med Jakob Solgren. Under fem års tid har de korresponderat med varandra.

Loeld är sparsmakad och korrespondensen mellan ”Lars Olof Loeld” och ”Jakob Solgren” har som slump betraktad säkert fått sitt indirekta godkännade (Vokalerna AOE bildar den gemensamma grundtonen, ropet eller den röst, vox, som konstnärerna stämsjunger i.) Loeld bytte som bekant namn för att knyta personen och verket samman på det sätt han önskar förmedla sig med omvärlden. 

Jakob Solgrens slöj/moln-artade målningar kan misstas för himlar men jag gissar att de förmedlar främst ett övergångstillstånd, i likhet med Loelds livslånga fascination för horisontlinjens avskiljande ljusspel i skymning och gryning: Transition, överföring, ett nu i rörelse.
Solgrens titlar som ”Bryt en gren” eller ”Klyv en sten” visar vägen. Han arbetar likt Loeld såväl med måleri, som skulptur och objekt eller kanske helheter. I objektet ”Tonskall” blåser blockflöjten stumt in i en nogsamt spräckt stock. ”Rop” tituleras den förväxta rottingkorgen under permanentad tillblivelse. 

På golvet ligger som stora hagel eller snarare handknådade snöbollar minnande om vattnets möjliga formspel mellan moln och klot. Is och ris. Loeld svarar med sina långsträckta väl avvägt placerade ”Gåvobringare”. Som stämgafflar slår de an ögonblicket mittemellan tillstånden, en gryning, en skymning, en havshorisont som spegellikt vänder sin spegelbild mot sig själv. Solgren kontrar genom att fälla ut en svart cirkel ur en av sina dukar. Växelverkan fortsätter…

Stockholm 2017-03-08 © Susanna Slöör

Omkonst: I samtal om hjältar/Johanna Fjaestad

Johanna Fjaestad är en av dessa drivna målare som hämtar inspiration och näring från historien. Men här behöver vi inte gå särdeles långt tillbaka för att finna relaterade likheter: kanske till en Luc Tuymans eller varför inte den sorgligt bortglömde Hugo Zuhr.
Vid mina tidigare möten med Fjaestads verk har den abstraherade formen spelat något av en huvudroll; i de känsligt ansatta färgstråken och med en morandiskt nedtonad färgskala har figurationen fått stå tillbaka. Icke så här, på den aktuella utställningen anas fotoförlagorna, om än i tämligen upplöst form.
Bra eller dåligt? För en konstnär är det en ganska så ointressant fråga. Man arbetar med det som förefaller mest naturligt för stunden. Abstrakt eller figurativt är ett spörsmål av underordnad karaktär. I Johanna Fjaestads fall är uttrycket formbart efter problematiken – ett klokt val av en konstnär i färd med att bygga sitt eget tempel.

Stockholm 2017-01-31 © Leif Mattsson

DN: Hans Hammarskiöld

Utställning och bok

”Sett från andra sidan”

Hans Hammarskiöld

”Pontus Hultén, Hon och Moderna”

Andreas Gedin

 

 

”Hon, en katedral” är ett legendariskt utställningsbygge i Stockholm, som sommaren 1966 drog 80.000 besökare till Moderna museet. Pontus Hultén, museets dåvarande chef, kläckte idén i lag med sina konstnärsvänner Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely och P O Ultvedt.

 

Rekordsnabbt tillverkades en drygt 25 meter lång, monumental version av Saint Phalles frodiga och färgstarka Nana-figur. Den yppiga kvinnoskulpturen var här höggravid och ryggliggande med skrevande ben. Publiken gick in genom skötet och aktiverades av rörliga skulpturer, en mjölkbar, telefonkiosk, rutschkana med mera.

 

Fotografen Hans Hammarskiöld (1925–2012) dokumenterade hela processen, från uppbyggnaden till publiktillströmningen och slutligen slakten. Sju av ”Hon”-bilderna, plus flera porträtt, visas nu på Galleri Flach. Utställningen fokuserar på Hammarskiölds följsamma och fruktbara konstnärssamarbeten, däribland ikoniska porträtt av Claes Oldenburg.

Read more

SvD: Modernistiskt melankoli skildrad med teknisk briljans (Henrik Samuelsson)

Modernistisk melankoli skildrad med teknisk briljans

På håll tycks tiden stå still i Henrik Samuelssons nya målningar. Går man nära fångar bildytan uppmärksamheten genom sina mönster. Samspelet mellan bildernas stämningsläge och det tekniska utförandet är mästerligt.

 

Det ligger ett melankoliskt grundackord i Henrik Samuelssons senaste svit målningar, vilken motiviskt kretsar kring ett antal strikt framställda arkitektoniska miljöer. Det är melankoliskt och tomt: interiörerna innehåller visserligen olika möbler som antyder att liv skulle kunna finnas där, men rummen är i övrigt avskalade på and­ra tecken på mänsklig aktivitet. Inga målningar på väggarna, inga mattor på golven, inget stök eller smuts, bara geometriska, kliniskt avbildade och mycket ödsliga rum. Inte heller utomhus finner man mycket till liv. Skådar vi ut genom fönstren visar omgivningarna ofta upp sig sin värsta senhöstskrud eller ser helt enkelt nedbrända ut. Kanske skönjer vi någon tät granskog i horisonten.

  Read more

SvD: Cullberg/Pietilä: konsten som överskrider mediets gränser

Konsten som överskrider mediets gränser

Omkonst: Monika Marklinger, “Processer som förlust och förnyelser”

Monika Marklinger reste till Tahiti i Gauguins fotspår, han som reste på jakt efter en ofördärvad, jungfrulig kultur av ädla vildar – en negation av västerlandets kapitalism och industrialism. Men hans dröm skamfilades brutalt av verkligheten, för ön hade redan börjat förfranskas av sin kolonialmakt. Och inte heller kunde den självutnämnde ”vilden” Gauguin förmå sig att äta den lokala maten utan livnärde sig på dyra franska konserver. Han levde i ett mellanrum.
Men i Gauguins måleri blomstrar hans paradismyt i fred. Den poetiska fiktionen överröstar verkligheten och stora delar av Noa Noa knycker han ogenerat från gamla romantiska reseskildringar. Hans konstnärliga fantasibygge inpräntar en exotisk bild av Tahiti, användbar också i hans marknadsföring i Paris konstvärld. Read more

Konsten.net: Monika Marklinger

I utställningen “Signs of Savage” går Monika Marklinger tillbaka till ett mer traditionellt måleri. Men det är naturligtvis inte utan konceptuella ambitioner. Hennes konst har ofta befunnit sig i den måleriska periferin och har dominerats av politik, slogans och plakatestetik. Hennes tekniker har snarare manifesterats i installationer med affischer, skyltar och billboards än med traditionell olja på duk. Det ingår visserligen en installation med vykort monterade på en vägg men det är framförallt målningarna som berör i hennes konstnärliga undersökning av dagens Tahiti i Gauguins fotspår.

I målningarna finns det gott om citat från nämnde konstnär. Dessa är både slagkraftiga, humoristiska och tankeväckande. De både friar och fäller Gauguin som sökare av något oförstört och ursprungligt. Vi måste ju också betänka att han trots allt anländande till Tahiti med den franska kolonialmaktens båtar. Och även om han försökte ställa sig utanför den västerländska kontexten kan man inte lösgöra honom från den och helt inkludera honom i nya ämnesområden. Read more

DN: Monika Marklinger, “Signs of a Savage”

När jag läste konstvetenskap på 1980-talet var machomålare som Pablo Picasso och Paul Gauguin fortfarande hjältar, och standardverket H W Jansons ”Konsten” var en näst intill manligt enkönad och helvit konsthistorieskrivning.

Det känns oerhört länge sedan, tänker jag på Monika Marklingers utställning på Galleri Flach, där hon satt tänderna i Gauguins Tahitiäventyr på 1890-talet. Marklinger har tidigare ägnat sig åt sociopolitiska projekt i bland annat Indien. Nu har hon varit på Tahiti, som hon utforskat utifrån Gauguins berömda reseberättelse ”Noa Noa”. Detta uppenbart med koll på både feministisk och postkolonial teori.

Resultatet är stora, färgstarka akrylmålningar, där Marklinger har mixat ihop utsnitt från egna fotografiska förlagor och Gauguins Söderhavsidyller skymtar förbi. Det är ögonblicksbilder från ett myllrande strand- och gatuliv med butiker, barer och turistfällor – där Gauguins bildvärld mjölkas ur på allt ifrån affischer till kakförpackningar. Polynesisk konst är också insprängd i målningarna och över montagen ligger citat från ”Noa Noa”.

Det är här, mellan text och bild, som bråddjupen öppnar sig. Read more

Andreas Johansson at Market Art Fair, april 22 – 24, 2016

What did you see, 2016, Andreas Johansson

At Market 2016 Galleri Flach will present the site-specific installation ”Void” by the artist Andreas Johansson.

 

Andreas Johansson has long worked with collages where he cuts apart photographs and then builds up new environments, reminiscent of places we all recognize. As a young skateboard rider in Växjö, he was drawn to industrial and desolated places, which in his imagination could just as well have been an abandoned legendary skateboarding arena in the Arizona desert. That feeling of escape and daydreaming are captured in his collages. The artist portrays places, with a careful and skilful craftsmanship, that could be found just as much on the North American continent, as in a small Swedish town.

Read more

SvD: Jessica Faiss “Timeline”

”Tiden är filmkonstens hörnsten på samma sätt som tonerna i musiken, färgerna i målarkonsten och rollen i dramat”, hävdade den legendariske filmskaparen Andrej Tarkovskij. Konstnären Jessica Faiss återkommer ständigt till tiden både som motiv och som stilgrepp i sina verk. Även titeln på hennes senaste utställning på Galleri Flach framhäver detta: ”Timeline”. Tidslinjen – en summarisk historieskrivning, en kronologi, ett förlopp.

Videoverket ”Dusk” är en filmsekvens från en bilresa i ett skymningslandskap. Dagsljuset har nästan slocknat. Skenet från ett par billyktor speglar sig i asfalten. Vägen slingrar sig igenom en skog medan farten suddar ut trädens mörka konturer. En mötande bil närmar sig. Det blir tomt på vägen igen. Under ett ögonblick suddas allting ut som om en puff av lätt dimma dök upp från ingenstans. Det kan även finnas en annan förklaring. Alla som någon gång har kört trötta känner igen vanmakten när ögonlocken är så blytunga att de bara faller ner. Under en livsfarlig sekund försvinner koncentrationen. Det är ett hemskt uppvaknande när vi inser att medan händerna låg på ratten och foten vilade på gasen – var medvetandet någon annanstans. Read more

Om konst: “Ordningens kontrapunkt”, Lisa D Manner

Som i en omvänd logisk form framstår Lisa D Manners mindre målningar som slutsatser eller synteser, och de större som processer, experiment, och positionsförflyttningar. Där ljusspelet klingar spektrallikt i de mindre verken är det kullkastandet av normer och det närmast monomana linjebygget som färgar de större. Två kreativa punkter är valda: en inuti verken och en på distans. Man skulle kunna kalla det för en bildspråklig kontrapunktion. 

Read more

Om konst: Betvinga glömskan

Att betvinga glömskan, att inte låta dess pudersömn dränka vårt kollektiva minne, måste vara ett av vår tids viktigaste credon. Det gäller allt från nolltolerans av förintelse-förnekelser till att inse det omistliga värdet av vår samlade, kulturella kunskap.

 

I hög grad är det just detta som utställningen “Bortom glömskan” handlar om – en presentation som uttalat försöker visa på potentialen i korsbefruktningen över generationsgränserna. Liksom i Belenius/Nordenhakes utställning “Space Is Only Noise” griper “Bortom glömskan” över ett avsevärt erfarenhetsspann, från mycket väletablerade konstnärer till nyss utexaminerade.

I curatorn Carl Fredrik Hårlemans insiktsfulla “programförklaring” anar man en inkapslad nyfikenhet över vilken samstämmighet eller divergens man kan förvänta sig. Men någon åldersrelaterad distinktion vad det gäller de aktuella verken är svår att göra. Hantverksmässigt handlar det om sex konstnärer som väl behärskar sina medel, oavsett deras respektive födelsedatum.Eva Lange är den som ställs inför flest utmanande möten. I första rummet löper hennes stora gipsskulpturer som en “vit tråd” genom den långsmala salen, förenande Kjell Strandqvists både strama och amorfa verk med André Talborns kraftfulla målar-anarkism. Märkligt, förresten, hur väl Strandqvists och Talborns verk kommunicerar, ett i sanning svårförutsägbart fenomen.

I samma rum svarar Gabriela Spilsburys akvarellvägg – illusoriskt förklädd till rostig, korrugerad plåt – på Langes arkaiska elegans. Salen liksom krymper; Spilsburys verk sätter otvetydigt stopp för flyktpunkten. Blickande in från entrén blir effekten liknande den i perspective japonaise; de stora, dominanta formerna som befinner sig längst bort liksom pressar sig mot betraktaren.

Read more

RIP Mort de Kiripi Katembo

Mort de Kiripi Katembo, la fin du photographe-poète de la rue de Kinshasa…read more/lisez plus…

RIP Kiripi Katembo Siku

Reflektionens mästare är död…läs mer…

 

 

Patrick Nilsson i Konsten.net

bastards

Patrick Nilsson i Omkonst: Att träda in i en skuggvärld”

Allt underligt är inte konst men all sann konst innehåller något underligt. Konstnären vågar odla sitt eget underliga. Hur var det en lite brydd Torsten Bergmark skrev om Öyvind Fahlström: ”svensk mästare i underlighet.”
Patrick Nilsson trampar lågmält upp en stig i denna terräng. I Dead Bastards på Galleri Flach visar han, utöver ett antal teckningar och en skulptur, en serie på 79 gouacher i identiska format, de flesta enligt samma schema: 12 fysionomier i profil i svart på vitt, liksom porträtt klippta i en ålderdomlig siluetteknik inskrivna i var sin oregelbundet tecknad cirkel. Och varje huvud är brutalt genomborrat av diverse verktyg: yxa, borr, såg, kofot, mejslar, spikar, sax, spade, lie i oändliga, repetitiva variationer. Det är som illustrationer ur en gammal läkarvetenskaplig atlas – är skadorna resultat av fatala missöden på en arbetsplats eller av ett besinningslöst yttre våld? 
Read more

Hillevi Berglund i Om konst: Ett hus utom oss

Sedan Hillevi Berglunds senaste galleripresentation i Stockholm (2011) har något tillkommit och annat fallit bort. Fokus ligger nu mer på den målade bilden och i mindre utsträckning på objektbaserade experiment. I sak förändrar det egentligen ingenting, och för konstnären själv är det kanske inte ens noterbart. Det experimentella har istället flyttat in i målningarna, i den avancerade, mönsterverkande tekniken, i de kontrollerade rinningarna som först ter sig slumpartade.

 

Den tematiska omslutningen är denna gång “hus” i diverse skepnader: från Monopolhus till hyddor, tält och kojor. Huset som ikon är kanske den mest signifikativt mänskliga trygghetssymbolen: skydd och värme, plats för social samvaro och privat sfär. Här tillåts jaget vara unikum utan omedelbar extern interferens.

I det privata, i den mentalt sett innersta kretsen, skapas och traderas också ett språk, ett tilltal. Där bygger orden bild, de ord som Berglund bär med sig som värdefulla smycken. I katalogen får de breda ut sig likt konkretistisk poesi, som ord-bild-byggen av lyrikern Bengt Emil Johnson.

  Read more

Julia Selin, Galleri Box, Göteborg 21/11 – 21/12 2014

Patrick Nilsson, Vintersalong, Strandverket, Marstrand, nov – dec 2014

Fredrik Wretman, “One-legged Hero”, Kristianstad Konsthall 8/11 – 11/1 2015

Rickard Sollman, “Passage”, Hedvig Eleonora Kyrka, lör 18 okt kulturnatten

http://hedvigeleonora.se/wp-content/uploads/2014/10/Kulturnatten2014.pdf

Hillevi Berglunds offentliga utsmyckning “Drömmarnas sjö”, Älvsjö torg, invigt 6 sept 2014

Julia Selin i Om konst: Jorden vi ärvde

Jorden vi ärvde

Text: Leif Mattsson

 

Om man inte upplysts om det skulle man knappast anat att utställningen “Marken sviktar” är en debut av en nyligen utexaminerad konstelev (Umeå konsthögskola 2013). Julia Selins massiva målningar – både till yta och struktur – uttrycker en mognad som säkerligen kan få väletablerade konstnärer att känna avundsjukans bittra smak.

Det är mustigt, det är blankt, det är skirt, det är strävt. Som närläsningar av natur eller organiska tillstånd är målningarna mycket intressanta; de bärs av en autonomi man sällan ser på debutpresentationer.

  Read more

Julia Selin i SvD: “Galleridebut som bränner till”.

Det är rätt kaxigt att öppna sin första separatuställning på ett kommersiellt galleri så som Julia Selin – född 1986, utbildad på Umeå konsthögskola – gör med en serie av fem riktigt stora målningar. Suget in i deras jordiga mörker utmed Flachs ena långvägg blir mäktigt. Konsthösten är här och när gallerisäsongen inleddes härom torsdagen var det med ett så stort och hungrigt vernissagemingel att galleriklustret kring Hudiksvallsgatan flankerades av foodtruckar.

  Read more

Konsten.net: Kristoffer Nilson på Tullhuset Dalarö

Sommarsäsongen innebär vanligtvis stängda gallerier. Men galleristerna verkar inte kunna hålla sig och har börjat öppna sommargallerier på semesterorten. Till exempel har Magnus Karlssons galleri öppnat en sommarfilial i Hellvi Kännungs på Gotland. Anette och Axel Mörner har sitt sommargalleri i det gamla vackra Tullhuset på Dalarö där de hitintills i sommar visat tre utställningar. Tullhuset byggdes på 1700-talet av Gustav III efter Erik Palmstedts ritningar och är kulturminnesmärkt sedan 30-talet. Det innebär att galleriet inte är den vanliga vita kuben utan rummen är i sitt ursprungliga utförande med första rummet med blå väggar och det andra med bruna, vilket är både en utmaning och en tillgång för utställarna beroende på hur konsten ställs i relation till det. Nu visas en utställning av målaren Kristoffer Nilson producerad av Anette Mörner.

  Read more

Konsten.net: “Artefact” på Galleri Flach

Internationella konstnärliga samarbeten brukar vara en knepig sak, inte minst när det handlar om samarbete mellan länder i väst och länder i tredje världen. Ofta finns det en tung officiell överbyggnad, som riskerar att knäcka projekten eller omgärda dem med postkolonialt teoritöcken. Gruppen EXP (Experiments in Cross Cultural Practices) har angripit detta problem från ett helt annat håll. Gruppen består av medlemmar från två länder, Mali och Sverige (bland andra konstnären Arijana Kajfes och galleristen Eva Lotta Holm-Flach), som tillsammans utvecklar konstnärliga samarbetsformer och praktiker. Till skillnad från många andra snarlika projekt rör det sig inte om någon “luftlandsättning”. Både Kajfes och Holm-Flach har mångårig erfarenhet av att arbeta med konstprojekt i Afrika och deltagarna från Mali är djupt involverade i olika konstnärliga uttrycks- och presentationsformer.

  Read more

Interview with artist Kristoffer Nilson in “theforumist.com”

Straight line fever

We talk to the artist Kristoffer Nilson. A painter that works in the field of conceptual minimalism and despite the serious character of his work has a charming and expressive personality.

 

Why did you become an artist?

Well I dont know really but I remember that when I was a kid when we lived in Stockholm, my grandmother took care of me during the days and she was an artist working with pottery. We spent the time in her studio and she showed me how to do sculptures in clay and kept me busy, it was a wonderful time. I guess it was there everything started.

Then my brothers and I moved to the US with my mother who had separated from my dad, we lived in Santa Monica, CA and Boulder, CO where I continued to make art all the way trough school.

I was getting into the american youthculture a bit too much so my mother had to send me back to Stockholm to stay with my father. He put me in restaurant school where he was a principal.

I had a possible career in the restaurant trade where I worked for a while but I hated it. My goal was to get into art school so I started with two years at Pernbys artschool which is a preparatory arteducation in Stockholm. I then applied to Konstfack and KKH-Mejan in Stockholm. After applying a couple of times I got into Konstfack-University College of Arts, Crafts and Design….to be continued on the website: theforumist.com.

SvD: Andreas Johansson, “Som mest intressant då allt inte faller på plats”

SKULPTUR, INSTALLATION

ANDREAS JOHANSSON, GALLERI FLACH/ JOSÉ LEÓN CERRILLO, ANDRÉHN-SCHIPTJENKO

T o m 10/5

Den som stått mitt på Petersplatsen i Rom och omfamnats av de två armliknande kolonnaderna vet hur det känns att bli dirigerad av siktlinjer och perfekta perspektiv. Där, tycks hela konstruktionen säga, precis där skall du stå och känna din litenhet, åtminstone tills någon annan turist med vassare armbågar knuffar dig ur fokus.

 

Jag kommer att tänka på Giovanni Lorenzo Berninis byggnadsverk inför två rätt olikartade utställningar i Hudiksvallsgatekomplexet: mexikanske José León Cerrillo på Andréhn-Schiptjenko och Andreas Johansson på galleri Flach. Cerrillo arbetar med abstrakta former och konstruktioner medan Johansson skapar en kulissartad installation som försöker återskapa fotografisk realism. Ändå gör de liknande saker; de försöker bägge att instruera sina betraktare hur de skall stå och röra sig i deras respektive installationer.

 

Andreas Johanssons bildvärld befinner sig i något slags bortglömt, modernt ruinlandskap där simbassänger och husvagnar ligger slitna och oanvändbara. När han tidigare presenterat mindre verk, kände jag mest av en fascination för själva motivet. Men när skalan går upp fångar konstverket på ett helt annat vis in betraktaren.

 

 

Sett från sin centralperspektivistiska punkt påminner installationen om det foto med samma motiv som hänger på väggen. Men så snart man ruckas ur den givna betraktarpositionen faller bilden samman i sina beståndsdelar. När jag ser bilden som fragment förstår jag också att den fotografiska förlagan måste vara ett collage och jag blir med ens osäker på vad som kom först. Kanske avbildar fotografiet installationen, snarare än tvärtom.

 

José León Cerrillo utgår i huvudsak från några få, geometriska konstruktioner. Dessa skjuter antingen ut likt ramar från väggarna, eller så bildar de ett rum i rummet, likt den platsbyggda kub i rosa och blått som liksom fångar in en volym i passagen mellan galleriets två olika delar.

 

Hos Cerrillo finns ingen privilegierad punkt från vilken hela världen kommer i ordning, tvärtom verkar konstnären aktivt motarbeta idén om perfekt geometri. Cerrillos rum är medvetet fulla av brister och nästan komiska lösningar som de svarta gummimattor som skapar ”hål” i golvet eller de armar som lite oväntat hittas bakom en glasskiva. I installationen erbjuds i stället flera olika positioner att förstå rummet från, för betraktaren att upptäcka under vägs gång.

 

Mycket har sagts om det enskilda skådande som uppmuntras av centralperspektivet och vad det har betytt för formandet av det moderna västerländska subjektet. Johansson och Cerrillo kan också spelets regler, men de använder dem för att visa att de bara är konstruktioner. Och som sådan blir de mest intressanta i det ögonblick sakerna inte faller på plats.

 

HÅKAN NILSSON

kultur@svd.se

Konsten.net: Pauliina Pietilä på Galleri Flach

Pauliina Pietilä på Galleri Flach

Publicerad den 18 maj 2014.

Pauliina Pietilä debuterar på Galleri Flach med en svit målningar som utstrålar en betydligt större mogenhet än vad hennes CV antyder. Pietilä, som lämnade Malmö Konsthögskola 2011 och fick Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendium året därpå, målar med siktet inställt på miljöer där människorna flytt fältet men lämnat ljuset på. Det kan handla m ett antikvariat, en restaurang eller en obestämbar hemmiljö. Gemensamt är att det ljus hon fokuserar på är artificiellt. Det är inget stämningsskapande hon eftersträvar, tvärtom är hennes bilder sakliga studier i hur konstljuset förvandlar omgivningen.

Pietiläs målningar är ofta extremt detaljrika, ändå har de hela tiden en öppning mot abstraktionen. Mest tydligt bli detta i bilden av ett antikvariat, där alla böcker, anslag och notislappar är noggrant återgivna, sånär som på all text som utelämnats. Det är själva strukturen hos en plats som fångar hennes uppmärksamhet snarare än människornas försök att kommunicera. Vår närvaro har satt avtryck i omgivningen, men inte på ett sätt som röjer någon särpräglad individualitet. I en målning som ”Hipster” (bilden) blickar vi in i ett rum där ansamlingen av närmast sporadiskt hopplockade föremål vittnar om en kultur som gör personligheten till ett klipp-och-klistraprojekt.

Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm

Utställningen pågår under perioden 1/5 – 14/6

Om konst: Det hemliga måleriet, Jan Svenrungsson

Miniräknaren åker fram för att kontrollräkna mått och relationer. Förhållandet mellan höjd och bredd i målningarna håller faktorn 1.3571, men teckningarna avviker: 1,3508. Fint, det är inte precisionen hos Duchamp som Svenungsson är ute efter. Blir dock lite tveksam, snabbgoogling på 3571 visar beskrivningar av piller mot högt blodtryck, men, nej, detta kan inte ha med piller och födelsemärken, förändringar som hos Luc Tuymans, eller?

Förändringar och gradvisa förskjutningar måste dock med all säkerhet ingå i konceptet för det hemliga måleri som Jan Svenungsson presenterar på Galleri Flach. Teckningar och måleri presenteras i en lite traditionell gyllene snittet-hängning, som ger en variation och lyfter delarna till en dynamisk helhet. Vid en första hastig anblick förvånas man över Jan Svenungsson som det verkar återvändande till ett mestadels nonfigurativt måleri, sökande färgens samförstånd med formen. Så är det antagligen inte. Vid närmare betraktelse fascinerar oscillerandet mellan tafatthet och förfinad uträkning, eller om det är den latent verkande och skolade målaren som undermedvetet sätter sin prägel.

Read more

Hillevi Berglund and Karin Ohlin at “Konvention och attityd”, Konstakademin, Feb 15 – Mars 23

KONVENTION OCH ATTITYD

ETT URVAL AV KJELL STRANDQVISTS ELEVER 1986-1996

Fredrik Wretman and Jan Svenungsson in “Between Realities. Photography in Sweden 1970 – 2000″. Hasselblad Foundation. Feb 8 – May 11, 2014

Between Realities. Photography in Sweden 1970–2000

February 8–May 11, 2014

Gothenburg Museum of Art and Hasselblad Center

From black-and-white protest photographs to conceptual large-format colour photography. This comprehensive exhibition is the first attempt to gauge Sweden’s photographic history during the period 1970-2000. It presents both classical images and photographs that have never before been shown, by more than 50 photographers from different generations. Read more

Patrick Nilsson får Sten A Olssons kulturstipendium 2013

STEN A OLSSONS STIFTELSE FÖR FORSKNING OCH KULTUR PREMIERAR KONST, MUSIK, LITTERATUR OCH DANS I VÄSTSVERIGE VID 2013 ÅRS STIPENDIEUTDELNING

Under de senaste sjutton åren har Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur delat ut ett stort antal utbildningsstipendier till talangfulla människor med sysselsättning inom konst, musik, dans, teater, litteratur och design. Vidare har stiftelsen lämnat bidrag till ett antal forsknings- och kulturprojekt i Västsverige.

Mikael Lundberg på Värmlands Museum, 25 jan – 31 mars 2014

Mikael Lundberg & Tom W-O Silkeberg

25 januari – 23 mars 2014, Västra galleriet

 

Mikael Lundberg arbetar konceptuellt. Som sådan har han verkat som uppmärksammad konstnär i Sverige i över två decennier. Ett ämne som upptagit honom är Tiden och vad det är. Mikael arbetar med olika utryck som video, skulptur, foto och installationer.

 

Tom W-O Silkeberg (f. 1989) är poet, kritiker och sitter i redaktionen för tidskriften Under samt ett e-bokförlag. Senast aktuell med poesiboken Addicted to your light (AFV press) och som redaktör för poesiantologin Förlåt och förlåt och förlåt. Tom är utbildad vid Biskops-Arnös författarskola och finns representerad i flera svenska och internationella tidskrifter

Om konst: Med krypskyttens perspektiv, Kiripi Katembo

Kinshasa är Kiripi Katembo Sikus hemstad. Att den är svårt plågad av våld är inte det första man tänker på i de fotografier han nu återkommer med på Galleri Flach. Vi ser urbana vardagsscener, men som om vi vore en fågel på en gren. Konstnären har lurpassat från något hustak och sett ner på människor upptagna av sina bestyr. De döljer sig inte bakom kameraposer, men den branta vinkeln gör deras ansikten otydliga. De förblir anonyma och besvärar oss inte genom att frågande blicka tillbaka mot oss.

Read more

Andreas Johansson: Bildmuseet Umeå, 19 jan – 16 feb 2014

Andreas Johanssons illusoriskt tredimensionella landskap återger förfallna, övergivna områden. Han använder sig av collageteknik och utgår ifrån fotografier av den egna närmiljön som han klipper isär och fogar samman till nya sammanhängande helheter. På så sätt skapar han fiktiva platser som relaterar till tidigare verkliga händelser och verksamheter men är helt konstruerade – oåtkomliga, hemlighetsfulla miljöer mellan verklighet och dröm.

Konsten.net: Patrick Nilsson på Uppsala konstmuseum

Patrick Nilsson i Expressen: pennfajtande pojkar

Kan man förena våld med humor?

Ja, Patrick Nilsson kan.

Han hänger på Uppsala Konstmuseum.

Hans verk alltså, från 1994-2013.

Män är utslängda på vitt fält med en rak fasad som bakgrund. Svarta moln hänger över alltihop, hotar att sprängas. Män i blyerts slåss som galna. Lite Kubricks ultravåld.

Men tittar man närmare är det vardagsvåld, de har vanliga redskap och verktyg i händerna, även en portfölj dängs i huvudet. För att inte tala om krycka. Går du förbi en man med krycka nästa gång, kan du få den i ryggen. Det har gått helt över styr. Read more

Karin Ohlin i SvD:”Med nya ögon när föremål blir form”

”Form follows function” löd det gamla modernistiska mantrat där övertygelsen också var att något var vackert endast om man omedelbart såg vad man skulle ha det till. Det är en föga fruktsam inställning om man ser till Karin Ohlins eller Ridley Howards utställningar. Här har föremålen befriats från sina användningsområden och framträder istället som frikopplade former.

Föremålen i Karin Ohlins utställning hålls samman av att de alla har att göra med det synliga. Gatlyktan gör att vi kan se när det är mörkt, kameran fångar det vi ser, spegeln reflekterar blicken och Ohlins dörrar har fönster som vi kan se genom.

Patrick Nilsson i UNT: “Betraktaren måste skratta åt våldet”

Tre män misshandlar brutalt en man som ligger ned. Februari. Två män attackerar en liggande kropp med en hammare och en krycka. Mars. En livlös kropp får huvudet krossat av en spade.

Patrick Nilsson Månadsbilder är en utsökt blyertssvit som i tolv finlemmade teckningar slår fast den kanske största paradoxen i den mänskliga tillvaron – den till synes omättliga dragningen till brutalt övervåld.

 

Temat återkommer gång på gång och binder samman utställningen Vissa dagar känns det mesta ganska meningslöst. Ibland känns det precis tvärtom. på Uppsala konstmuseum.

Expressen: Ögon som inte ser och dörrar utan rum, Karin Ohlin

Poesi i sak ställd på sin absoluta spets. Föremålen på Karin Ohlins utställning är presenterade och återgivna med en knivskarp minimalism; ja, återgivna, för det som vi först kan ta för readymades – kameror, beskurna speglar, dörrar, lyktor – är artefakter, tillverkade i ett minutiöst hantverk.

Hon bjuder inte på något utom denna nakna saklighet. Och ändå bär hennes föremål på ett psykiskt drama, som kan påminna om amerikanen Robert Gobers vardagsobjekt. En barndom, en fenomenologi?

 

I kamerorna – apparater för seende – är objektiven blinda, riktade mot taket eller bortvända mot väggen. Speglarna annars så villiga att kommunicera och byta ögonkast står på golvet och speglar på sin höjd golvet och våra skor. Också de glasade 70-talsdörrarna står lutade mot väggen, saknar låskolv och bakom glaset en stum vägg. Det slutna lockar/tvingar oss att titta, se efter och pröva.

Karin Ohlins föremål beskriver en båge mellan ett slags asketisk autism och en lidelsefull vilja att samtala och se, se på nytt. Konstnären har omsorgsfullt kopierat bruksföremål som dock inte gör sin tjänst. Konst gör inte tjänst, konst håller hemligt, bevarar integritet, öppnar och sluter sig.

 

Peter Cornell

Hillevi Berglund mfl: “Om böcker”, Fullersta Gård, 19/10 – 24/11

Fullersta Gård
“About Books”
19/10 – 24/11 2013
 
Hillevi Berglund
Carl Hammoud
Johannes Heldén
Maria Hedlund
Sara Wallgren
Elisabeth Westerlund
Dan Wolgers
 
Curators: Peter Bergman, Eva-Lotta Holm Flach
 
Fullersta Gårdsväg 18, Huddinge
Thur 12 – 7 pm
Fri – Sun 12 – 4 pm

Patrick Nilsson: Uppsala Konstmuseum 19 okt – 1 dec

PATRICK NILSSON

“Vissa dagar känns det mesta ganska meningslöst. Ibland känns det precis tvärtom”
19 oktober – 1 december 2013

Omkonst: “Hållplats intet”, Karin Ohlin på Galleri Flach

href=”http://www.omkonst.com/13-rytt-ohlin.shtml”> Disa Rytt (måleri) och Karin Ohlin (objekt) arbetar med väsensskilda uttryck men det är slående hur de var för sig ställer omgivningen på tröskeln till ingenting i en existentiell bemärkelse, vid den punkten breder möjligheternas territorium ut sig.

Read more

Jesper Nyrén: 13 är ett lyckotal – samtidskonst från Sverige. Gumbostrand Konst och Form, Helsingfors

13 är ett lyckotal – samtidskonst från Sverige 20.9-17.11.2013

På utställningen 13 är ett Lyckotal – Samtidskonst från Sverige visas över 30 verk i form av målningar, teckningar, installationer och kollage. Utgångspunkten för valet av de inbjudna konstnärerna är tanken om ett sinneslandskap, via vilket konstnärerna uttrycker närvaro och en andlig atmosfär samt det visuella språk konstnärerna använder.

På utställningen presenteras tretton olika sätt att närma sig den omgivande verkligheten, både den konkreta och den virtuella. I konstnärernas verk sammanflätas form, färg och linje till olika mönsterfält, allt från geometriskt exakta till fritt formade samt från minimalistiska till barockliknande översvallande utföranden. Mellan konstnärernas verk skapas visuella steg genom vilka utställningshelheten bildar ett nytt landskap där tretton individuella berättelser flätas samman.

Curator: Mari Rantanen

Konsten.net: Jesper Nyrén

När David Helldén ritade Sergels Torg, lät han ett triangelmönster ta plats för att dölja det faktum att torget sluttade från två håll. Detta triangelmönstret har blivit en självklar del av Stockholms varumärke och uppsåtet att jämna marken, om så bara optiskt, fungerade uppenbarligen ganska väl då torget i folkmun kallas ”Plattan”. Nyréns mönster gör det motsatta, liksom när kontinentalplattor möts och jordskorpan veckar sig och det hela sker på ett lekfullt manér. En del strukturer skulle kunna associeras till musik och matematik, men just det senare ligger inte till grund för Nyréns kompositioner.

Omkonst: I Vargtimmen, Henrik Samuelsson på Galleri Flach

Människan omges av svart rymd. Det är enkelt utryckt utgångspunkten i Henrik Samuelssons måleri på Galleri Flach. De två första målningarna av planerade elva i en ny svit (”Frozen Orbit”) visas, liksom de elva i den fullbordade sviten ”Tattoed Dream Barns”.

 

Rådjuret i vargtimmen (“Frozen Orbit 4:01 a.m”) står vaksam i skogsbrynet. Över marken brer fullmånen ut sitt ljus med strålkastarstyrka, så starkt att ljuset tycks fräta på nakna grenar. En fågel sitter en bit bort, kanske en korp, men ingen varg syns till. Rådjuret, som har en svag läppstiftsrosa fläck på mulen i det annars svart-grå-vita, är kropp av kött och blod i en tillvaro som tycks övergiven.

I svitens andra målning (Frozen Orbit 4:02 a.m) råder omvända förhållanden: himlen är ljus och månen svart, och månen är spegelvänt placerad på himlen. Man ser ett lodjur intill ett stenblock. Lon har en fågel inom räckhåll, men avvaktar.

Dessa två målningar kan förstås kallas djurmåleri, men det överbetonade ljuset och det mästerligt ciselerade mötet mellan ljus och skugga leder tanken till röntgenbilder. Är tillvaron genomsedd – och därmed tillhörigheten i världen i upplösning?

fortsättning….

Konsten.net: Om Henrik Samuelssons gåtfulla måleri

Henrik Samuelsson på Galleri Flach

Henrik Samuelsson är en målare som är så tekniskt fulländad att han egentligen inte bryr sig så mycket om att det är måleri han gör. Och för det mesta formar sig hans utställningar till något som utmanar schablonföreställningen om hur måleri skall visas. I sin nya utställning har han tagit med sig en svit målningar som visades på Konstakademien förra året, och kombinerat dem med de första två verken i en planerad serie om 11 bilder. Allesamman rör sig kring hur nattseendet och natten som tillstånd förvrider den bild av verkligheten som på dagtid tycks helt hanterbar.

Kunstkritikk: Drömmen (och dess icke-uppfyllande)

Plötsligt visas ett mängd tematiska grupputställningar i Stockholm: på Tensta konsthall och Marabouparken, liksom på ett flertal kommersiella gallerier, som Roger Björkholmen där man visar en grupputställning med abstrakt måleri, och Nordenhake där man samlar konstnärer som förhåller sig kritiskt till språket i Thinking and Speaking. Kan man dra några slutsatser av detta lokala uppsving för grupputställningen som form? Antagligen inte. Men det kan konstateras att intresset, åtminstone i ett par fall, förknippas med en vilja att placera sig hitom eller bortom de relationella, dokumentaristiska och aktivistiska praktikernas dröm att överskrida den vita kuben mot ett mer sant, direkt, eller politiskt utbyte med konstens utsida.

 

Låt oss se närmare på två av dessa utställningar: Awating Immanence, curaterad av Peter J. Amdam, och Döden som sover, curaterad av Carl Fredrik Hårleman. Den förstnämnda samlar en grupp, företrädelsevis, norska och svenska konstnärer ur curatorns egen generation – från stjärnor som Matias Faldbakken och Gardar Eide Einarsson, till mindre etablerade namn som Hanna Lidén – och visas på konsthandlaren och konstsamlaren Carl Kostýals nyöppnade utställningsrum i en utrymd kontorslokal på Kungsholmen. Hårlemans utställning på Galleri Flach är mindre spektakulär och pengadoftande, och samlar en, företrädelsevis, yngre generation av nyutexaminerade konstnär

 

SvD: Samtidskonst på hög nivå

Tre grupputställningar, varav två med ganska anspråksfull intellektuell överbyggnad, är värda att kika på och ger på var sitt sätt estetisk utdelning på hög samtidskonstnivå – även om man inte behagar/orkar läsa på.

Konsten.net: Bruce Nauman och Mikael Lundberg

Cirkulära kretslopp av ett liknande slag finns i ett par verk av Mikael Lundberg, som visar utställningen ”Ansiktets schakt” på Galleri Flach i Stockholm. Verken tangerar övervakning, som även är ett uttalat tema i Naumans konst. Lundberg har tidigare lindat koppartråd på träd i Wanås och på en annonstavla i Stockholm. Tiden detta tar att utföra och den bländande effekt som uppstår när ljuset träffar tråden, är två premisser som Lundberg fortfarande arbetar med i de nya verken. Det ena innehåller två sammanfogade avgjutningar av konstnärens eget huvud, som sakta rör sig ovanför en reflekterande yta av orange metall (nedre bilden). Hela arrangemanget filmas, och bilderna projiceras i realtid i andra änden av galleriet. Videon ”37” (2013) består av 8 loopade filmer där ett antal människor, Lundberg är en av dem, springer 37 varv i en vattencistern. Varför är inte riktigt frågan, utan till vilken effekt. Resultatet är lika förbryllande som det är fängslande, och det skapar i mitt huvud en tydlig förbindelse med Naumans insisterande analyser på andra sidan landet.

Mikael Lundberg i SvD: svårt skaka av sig stämning i suggestiva verk.

Anslaget på galleri Flach är introspektivt. Redan i galleriets fönster möter en videoprojektion där vi kan följa hur Mikael Lundberg först klär av sig på överkroppen för att sedan skjuta med ett gevär rakt mot betraktaren – tror man, men när skottet har avlossats ser man hur han i själva verket har skjutit mot en spegel. Plötsligen ser vi inte längre konstnären, utan det konstnären ser…(Håkan Nilsson)

Rickard Sollman i SvD: Enkla motiv med minutiös noggrannhet.

Liksom i Sollmans tidigare utställningar visar sig de till synes enkla motiven vara minutiöst noggrant utförda. De randiga målningarna har exempelvis givits en sorts oskärpa genom att konstnären i efterhand gått över de tunna strecken och bit för bit fördrivit de olika linjernas gränser mot varandra. Resultatet är en yta som närmast ser vävd ut.

SvD: Kluriga berättelser om paradiset, Johan Furåker

I vad består det jordiska paradiset? När Johan Furåker angriper frågan genom en svit målningar pekar de flesta svaren mot trädgården, där Hadrianus villa i Tivoli, strax utanför Rom, utgör ett slags exemplariskt och begränsat Eden.

Patrick Nilsson at Galleri Wallner until Nov 25, 2012

Patrick Nilsson

“I do think I’m attracted by contrast, contrast and conflict. It’s in me, in one way or other. My impulse and will to express myself does in no way origin in art. I see it as a terminal disease that I’m delighted to have contracted, without it I would have been miserable, I think. I feel very strongly that I have something as unfashionable as a need of expressing myself.”

“In Search of Eden” by Johan Furåker & Ditte Ejlerskov at CCA Andratx

13.10.12 – 31.03.13

The CCA Andratx is pleased to present the exhibition “In Search of Eden” by artists Ditte Ejlerskov (1982, DK) and Johan Furåker (1978, SE). Both artists residents in Malmö (SE), will be taking part in the CCA Artist-in-Residence Program during the month of December. They have prepared a very interesting exhibition project which will be completed with two more works to be done during their Residency at the CCA Studios.

 

The exhibition will explore the different interpretations and descriptions of Eden along the History of Mankind; deciphering what is myth and what truth. The more than 20 works on display at the show, bring into question concepts like utopia and paradise, making the viewer make his own interpretations of the concept of Eden.

Konsten.net: Fredrik Wretman på Galleri Flach

Fredrik Wretman är en av våra skulpturalt skickligaste konstnärer, vilket han regelbundet bevisat även när han arbetet med medier som inte ligger nära den traditionella skulpturen.

Expressen: Skulptural lekfullhet. Peter Cornell smälter som vax…

Peter Cornell smälter som vax inför Fredrik Wretmans skulpturer.

Fredrik Wretmans utställning Lost wax på galleri Flach (till 10/11) ger först känslan av ett arkeologiskt museum: på en rad vita hyllor står närmare 30 små statyetter i brons, liksom nyligen utgrävda gudar och gudinnor, människor, monster och änglar, fångade i en smula ironiskt teatrala poser.

Kristoffer Nilson at Galleri Ping-Pong, Malmö

Kristoffer Nilson & Kristina Matousch “Fingrar och flaggor” Galleri Ping-Pong, 2012, Malmö. Utställningen pågår t.o.m 3 november, 2012

SvD: Realism i skiftande stilar. Thoralf Knobloch mfl.

Thoralf Knoblochs landskapsmålningar bygger på fotografiska förlagor. Arbetet med dämpad palett och tunna konturlinjer ställer honom i en tradition från Edward Hopper och popkonsten

Konsten.: Thoralf Knobloch på Galleri Flach

Hanksville Inn, 2012

Målare som arbetar fotorealistiskt brukar har för vana att excellera i detaljer och suggestiva stämningar. Det gör inte den tyske konstnären Thoralf Knobloch, som tillhör den grupp konstnärer som utbildats vid konstakademien i Dresden, en av Tysklands mest traditionsrika institutioner förknippad med namn som Caspar David Friedrich, Oskar Kokoschka, Otto Dix, Gerhard Richter och Georg [...]

Mohamed Camara i DN: Livet som konstnär kräver europeiskt inresevisum/La vie comme artiste exige un visa d’entrée européene

Han är en av de unga fotografer som tränger undan de västerländska klichéerna i bilden av det moderna Afrika. Just nu ställer Mohamed Camara ut på Galleri Flach i Stockholm

 
Av: Ann Persson

 
For a french and english version, scroll down.

 
LA VIE COMME ARTISTE EXIGE UN VISA D’ENTRÉE EUROPÉENNE

 
Il est l’un des jeunes photographes qui déplace les clichés occidentaux à l’image de l’Afrique contemporaine. À l’heure actuelle Mohamed Camara expose à la Galerie Flach, Stockholm.

 
Comme un adolescent, Mohamed Camara a joué au football tous les jours, en espérant d’être découvert par un agent de droit dans n’importe quelle ligue européenne.

 
Au lieu de cela, un galeriste française a vu les photographies qu’il a prises avec un appareil photo numérique à la maison chez lui-même dans la capitale Bamako au Mali.

 
- J’ai été assez arrogant à l’époque, tels comme ils sont les garçons adolescents, explique Mohamed Camara.

 
Avec sa caméra, il a capturé la lumière intérieure typique à Bamako, lorsque les rayons forts du soleil pénètrent dans la chambre noire par des fils à un rideau en lambeaux. Plus tard, il re-créé des images avec cette lumière, comme indiqué ci-dessus, dans des appartements dans la banlieue de Paris. Dans les photographies on a vu une liaison avec la peinture française et des peintre classiques que Mohamed Camara n’avait jamais entendu parler.

 
Deux ans après l’exposition à Paris, Mohamed Camara a été invité á 18 ans, à la Tate Modern à Londres.

 
Il etait le choix evident comme l’un des participants dans l’exposition « Snap judgments: new positions in contemporary african photography », qui été compilé par le célèbre commissaire Okwui Enwezor à au Center International of Photography de New York. L’intention était de créer un ”contre-image” de ce que Enwezor appelle le pessimiste sur l’Afrique, l’image classique de l’Ouest de la guerre et la faim. L’exposition est récemment résumée dans un livre magnifique.

 
- Toute personne qui veut s’exprimer a besoin d’un patron de l’Ouest. Dans de nombreux pays africains, la corruption est tellement répandue que seuls ceux qui ont des contacts dans l’élite, ou peut payer, peut venir, dit Camara.

 
Après quelques mois, il vit en France sur un permis de séjour temporaire. Obtenir un visa pour entrer en Europe, est un privilège.

 
- De nombreux artistes africains restent en Europe. Mais je ne veux pas vivre comme un sans-papiers lorsque le permis arrive à expirer. Puis vous devez chercher le travail au noir comme un fou. Il est terriblement difficile.

 
En outre, il a sa famille au Mali, où l’insécurité est élevé. La partie nord est contrôlée par les rebelles, tandis que des pourparlers secrets est en cours sur les personnes qui vont régner après le coup d’Etat militaire plus tôt ce printemps.

 
- Et ce n’est après tout à Bamako que je reçois l’inspiration.

 
“Le Regard et souvenirs chiers: Mohamed Camara et Kiripi Katembo”, à la Galerie Flach au 30 Juin.

 
Ann Persson

Karin Ohlin: Herr Gren, Group exhibition at Galerie Leger, Malmö

The exhibition Herr Gren is curated by the artist Peter Johansson, including artists Kent Iwemyr, Stefan Karlsson and Karin Ohlin at Galerie Leger in Malmö. The exhibition runs from 25th of May until 16th of June 2012.

 

Johan Furåker: Deja Vu – nutidskonst ur Malmö Konstmuseums samling

DEJA VU– nutidskonst ur Malmö Konstmuseums samling 3.2.–20.5.2012
 
Åbo konstmuseum inleder året 2012 med en utställning som presenterar Malmö Konstmuseums samling, speciellt de verk som museet anskaffat under 2000-talet. Utställningen Déjà vu – nutidskonst ur Malmö Konstmuseums samling pågår på Åbo konstmuseum under tiden 3.2–20.5.2012. Den är en fortsättning på det framgångsrika samarbetet mellan Åbo konstmuseum och Malmö Konstmuseum som inleddes år 2007 med utställningen I Love Malmö i Åbo. Samarbetet fortsatte inom ramen för EU-projektet Museums in Motion, som genomfördes åren 2008–2010, med utställningen Under de röda fanorna (2008) som presenterade konsten i Estland under Stalintiden. Andra samarbetsutställningar var Matts Leiderstam-utställningen (2010) och Veli Granö-utställningen (2011).

Read more

Jorma Puranen i SvD: tid och plats i sinnligt spel

REHEARSAL FOTOGRAFI

Sarah Crowner, Galleri Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8 t o m 6 maj
Jorma Puranen, Galleri Flach, Hälsingegatan 43, t o m 6 maj
Jakob Krajcik, Pappershus, Peter Bergman, Torsgatan 41, t o m 21 april

 

Jorma Puranen har ett annat förhållande till konsthistorien. Under det senaste decenniet har han fotograferat gamla portätt i olja där han sökt vinklar som gör att omvärlden speglar sig i de fernissade ytorna. De avbildade personerna försvinner in i reflektioner av det rum och den tid de befinner sig i, en situation som fångas i Puranens fotografier – vilka i sin tur reflekterar det gallerirum där de visas. Ett mycket intrikat och sinnligt spel med tid och plats

 
Text: Håkan Nilsson

Kristoffer Nilson/Rickard Sollman: “Worlds Apart” 25 – mars – 29 april 2012. Galleri Thomas Wallner

“Worlds Apart” : Mette Björnberg/Rickard Johansson, Jacob Dahlgren/My Ekman, Klas Eriksson/Clara Gesang-Gottowt, Kristina Matousch/Anders Soidre, Kristoffer Nilson/Rickard Sollman, Anna Nordquist Andersson/ David Svensson, Per Mårtensson/Charlotte Walentin, Gernot Wieland/Carla Åhlander

 

Galleri Thomas Wallner
www.gallerithomaswallner.com

Johan Furåker: Tid och turism i konsten

Tiden som teknik och ingång till konsten. De skilda vägarna som korsas i oväntade skärningspunkter. Johan Furåker skildrar livsöden och låter ögonblicken sträcka sig långa över duken i sökandet efter berättelser och hemligheter. I höst är han aktuell med en separatutställning på Galleri Flach i Stockholm och i en grupputställning på CCA Andratx Art foundation på Mallorca. Rymden vill veta mer, och pratade med Johan Furåker om hans konstnärskap och vem och vad som ryms i det.

Andreas Johansson: Konsten.net

Andreas Johansson är en av samtidskonsten verkliga finlirare.Tidigare har vi kunnat se hans stora collage, där han omsorgsfullt fogat samman element från olika bilder till en sammanhängande helhet. Resultatet blir ett intryck av igenkännande och främlingskap i en fascinerande förening.
 
Text: Anders Olofsson

Patrick Nilsson i Uppsala Nya tidning, om verket “Sensmoral or Death”

Hur ska vi hantera Auschwitz?

 
”Det skulle va kul att åka till Auschwitz!” På Förintelsens minnesdag reflekterar forskaren Tanja Schult över osäkerheten om hur man i privat språk och offentlig retorik ska förhålla sig till Förintelsen. Tanja Schult skriver om minnet av Förintelsen utifrån Patrik Nilssons konstverk Sensmoral or Death.

Text: Tanja Schult

 
UNT:s kulturredaktions märkliga förhållande till antisemitismen

Upsala Nya Tidnings kulturredaktions förhållande till antisemitismen är värd en anmärkning – eller två. 
Text: Anna Ekström

SvD: Människan ensam i Jessica Faiss konst

Människan ensam i Jessica Faiss konst
Galleri Flach
Text: Håkan Nilsson

 

Om Larsson intresserar sig för rollspel och interaktion, är människan ensam i Jessica Faiss konst. Utställningen Solitude spänner mellan två videoprojektioner med helt olika temperament. Den första visar en närmast hallucinatorisk resa genom ett stadslandskap i skymningens sprakande färger, där svindeln förstärks av att projektionen visar samma filmmaterial rättvänt och spegelvänt samtidigt… 

Konsten.net: Jessica Faiss

Gå och se!
Jessica Faiss på Galleri Flach
Text: Anders Olofsson 

Konsten.net

Omkonst.com: Jessica Faiss

www. omkonst.com:
Den ensammes rörelse
Jessica Faiss, Galleri Flach, tom 12/2 2012
Text: Susanna Slöör 

DN: Jessica Faiss. Drömsk videokonst och skräpiga skulpturer.

www.dn.se

Jessica Faiss, Galleri Flach, 12/1 – 12/2 2012

“Dimman ligger tät över landskapet. Vägens vita streck speglas i vindrutan, öde hus dyker upp som olycksbådande siluetter i natten, vägskyltarna pekar ut okända mål i mörkret. I sin svartvita video på Galleri Flach rör sig Jessica Faiss i samma filmiska landskap som vi känner igen från svenska kriminalfilmer och romaner.”

omkonst.com: LG Lundberg

www.omkonst.com:
Att förklara världen
LG Lundberg, Galleri Flach, Stockholm, 10/11 – 18/12 2011
Text: Niels Hebert

konsten.net/Gå och se! – Patrick Nilsson

Patrick Nilsson lyfter med sin konst på förlåten till en manlig värld på tröskeln mellan burdus lekfullhet och mörkt, latent våld … konsten.net/Gå och se! – Patrick Nilsson